iminlillabubbla

Som jag skrev har jag alltsa varit i Hongan en dryg manad nu och det har verkligen varit en positiv upplevelse an sa lange. Hongkong ar sa mycket mer an jag hade vagat dromma om (!), detta kanske iofs. kan skyllas pa dalig research fran min sida... kanns som om jag slangt mig in i det har med huvudet fore utan att egentligen kolla upp nagot innan. Men det har verkligen bara varit positiva upplevelser som sagt! Campus ar verkligen grymt och Lulea kanns verkligen litet och halvdott i jamforelse... men vi har iofs. Subway!!!

Har blivit sjuk, vilket betyder att just nu ar det mest synd om mig i hela varlden... (men da kan man alltid borja blogga eller nat annat hjarndott) Detta hindrade mig dock inte fran att aka till Macau i helgen. Detta asiatiska Las Vegas-light. Efter 2 veckor i hardtraning och helnyktert leverne sa skulle min gom antligen fa kanna pa den gyllene drycken igen (ol) och planen var att ga pa casino, nattklubb och kolla in Robin Soderling o Co. i The Venetian Tennis showdown! Det kandes som att det var en heltaggad liga som drog ivag... stamningen avtog dock tamligen omgaende nar undertecknad lyckades krangla till avfarden pga. en paniktvatt av skjorta som var tvungen att torka. Nar sedan var buss inte dok upp pa vad som kandes en evighet (sakert hela 20 min.) sa borjade verkligen talamodet att tryta! Det hela ordnade dock upp sig och efter nagra ol pa baten over sa var stamningen pa topp!

Nar vi var installerade pa hotellet, i var suite, sa var det dags att gora stan... Plotsligt sa stod man med en biljett till varldens hogsta bungyjump i naven. Fraga mig inte hur det gick till, men hoppas skulle det tydligen goras. Mitham och Miguel var redan upp nar jag efter en obligatorisk nervos-skit stallde mig i hissen for att paborja den 233m langa farden upp till avsatsen aka dodens avsats. Rakade kliva av hissen pa 58:e vaningen ist. for pa den 61:a som va tanken. Big mistake, pa den 58:e vaningen var det som ett observation deck med glasgolv och det var nu det borjade sjunka in i traskallen vad det var jag var i fard med att gora! Knana vek sig och jag kan erkanna att graten satt i halsen nar jag frenetiskt sag mig omkring efter en papperskorg dar jag skulle kunna slanga min nyss inkopta, ej aterlosbara, biljett. Jag insag just i detta ogonblicket att jag var pa tok for ung for att do, oavsett vad harfaste, kroppsbyggnad eller jag sjalv sager om det... Vilken tur da att Johan var dar och filmade mig och min dodsangest da.. (IRONI). Snalheten tog dock overhande, jag hade ju trots allt betalat 2 lok for biljetten (ja ni horde ratt, visst ar det sjukt!?!?! Man borde fa betalt!) sa varfor inte aka upp och kolla till grabbarna? Kanske skulle jag kunna overtala Miggen att avsta, sa skulle det inte kannas lika illa for mig att slanga 2 lok i sjon... Ja, jag vet man tanker grymt klart nar man upplever ren och skar dodsangest!

Val pa ratt vaning sa kandes det plotsligt mycket battre, det spelades hog, skon, musik och Miggen och Mitham var stenharda... inga pussies dar inte. Dessutom var alla sa uppmuntrande sa undertecknad spottade raskt upp sig och framat hoppardags var han faktiskt nastan lite kaxig. Mitham hoppade forst, sedan var det Miggen och sist men fetast, moi! Val darute sa kandes det helt ok, killen som fixade till det sista med min utrustning var verkligen kanon! Trots att han berattade att fallskarmshoppare brukar saga att detta ar varre an att hoppa fallskarm sa lyckades han pa nagot satt anda att formedla nagon sorts lugn. Detta lugn och min nyvunna kaxighet forsvann dock pa tva roda nar jag kom ut pa dodens avsats och tittade ner, vilket var precis det sista de sa till mig att inte gora innan vi gick ut dar. Nu stod jag alltsa dar, halvvags ut pa dodens avsats med blicken fast fixerad pa marken 233m under mig. Modet overgav mig lika snabbt som sossarnas valjare nar det stod klart att Mona S blev vald till partiledare. Nu var det inte roligt langre... men killarna sa at mig att sluta whina, att tjejer klarar ju det har sa det kan du med! Vad svarar man da?!!? De hade redan vunnit! ;)

Efter detta historiska ogonblick, hmm naja, sa satte vi oss vid vid stranden och avnjot nagra kalla medans Japan och Frankrike gjorde upp om typ varldsmastartiteln i fyrverkeri... maktigt!

Efter denna fantastiksa eftermiddag/kvall sa var det dags for gammelgubben, som var for ung for att do, att dra sig tillbaka till suiten medans ungdomarna fortsatte att gora gatorna osakra i Macaunatten...

Bloggen kan aven passa pa att gratulera Robin Soderling till segern i The Venetian Tennis Showdown Macau! Det var en kul och underhallande dag!!

Skrivkrampen har borjat ta ut sin ratt och jag valjer att klippa har...

Pa aterseende, kanske, eventuellt...