Bad om ett mirakel...
Halla alla!
Sitter nu i Amritsar, hem for bland annat det gyllene templet. Sikhernas heliga(ste) tempel. Har varit har i snart tre dagar, nu blir det snart Kashmir, men det var ruskigt nara att det inte blev nat Amritsar alls...
Sista dagen i Delhi var minst sagt handelsefull! Jag hade en massa saker att ta tag i, typiskt mig att lamna allt till sista stund. Det var mobiler som skulle fyllas pa, sovsack som skulle lagas, tvatt som skulle lamnas in (och senare hamtas) och framforallt klamma in lite kvalitetstid med Limpan och Amelie. Efter en riktigt stadig frulle pa hotellet, det galler ju att ata sa att det svider for dem nar de tar "ockerpriser" for extrasangen... haha!, sa var det dags att ta tag i all skit. Det gick la helt ok, men sjalvfallet inte sa smidigt som man tankt sig. Sa klockan blev over 15 innan vi kom ivag pa turiststigen igen. Denna gang stod Lotustemplet pa schemat. Jag var ganska stressad, men bestamde mig anda att folja med. Mitt tag gick ju inte forrns klockan 19. Resan ner till templet gick hur smidigt som helst och vi spenderade ungefar 45 minuter dar. Va hemma vid hotellet igen vid 5.30 tiden. Jag vet inte hur det gick till, men jag lyckades som vanligt fa situationen att bli stressig. (Nervosskita och sant... den obligatoriska nervosskiten, skulle kunna skriva en doktorsavhandling om detta fenomen!) Men det var fortfarande lunkan tankte jag nar jag 18.20 fick tag i en autori. Mannen som korde oss till templet sa att det bara tog 20 minuter till Nizzamuddin Railwaystation. Jag skulle bara veta vad jag gav mig in pa...
Efter att ha skallt ut min chaffis for att han satt och chillade och skulle dricka upp sitt the, nar jag satt och vantade i fordonet smastressad. Jag tyckte att han kunde halla ut the't eftersom han anda blast mig pa atskilliga rupees som han kunde kopa nytt the for senare! Han sa att det var lugnt, men till slut for vi anda. 40 min kvar tills mitt tag skulle rulla ut fran stationen. Resan borjade bra, vi cruisade fram i den "indiska helikoptern" som dem sa garna vill kalla sin autori for. Vi kom fram till ett rodljus och det sag bra ut, 30 min tillgodo och min forare sa att det bara var 10 min kvar. (Ma hans tunga ruttna av alla logner!!) Efter att ha suttit i kon i vad som kandes som en evighet, men var sakert bara 5 min. Fragade ifall det var ett rodljus eller en olycka? Nana, sa han... det ar bara ett rodljus och det ar bara 10 minuter kvar. Efter cirka 5 minuter till hade jag fatt nog, jag gick ur autorin och borjade springa med min 3 stora vaskor... sprang sakert en kilometer och var helt slut, men jag hade inte tid att kanna efter for nu var goda rad dyra! Med knappa 20 minuter tillgodo hoppade jag ut i vagen och stoppade en motorcyklist, stackaren sag vettskramd ut. Jag fragade om han kunde kora mig till Nizzamuddin Rly st., men det kunde han inte ty det var inte pa hans vag hem. Men jag lyckades overtala honom att kora mig sa nara han bara kunde. Nu var jag riktigt stressad och jag bad om ett mirakel. Jag bad om att taget skulle vara forsenat sa att jag skulle hinna med. (Lite elakt kan tyckas mot alla andra goda resenarer som va dar i tid.) Vi satte av mot, vad jag trodde var Nizzamuddin. Han, min raddare i noden, drog pa bra och forsokte stoppa alla autoris vi sag for att kunna dumpa av mig pa dem. Med 10 minuter kvar sa kandes det som att han gav upp, ty vi gasade pa pa en stor gata och vi kollade inte pa nagra andra transportmedel langre. Jag tankte, tack gode Gud han kor mig hela vagen. Med 5 minuter kvar borjade jag ana orad dock och jag fragade om det verkligen var vagen till Nizzamuddin.. "oh my god oh my god, you said Nizzamuddin? I thought you said New Delhi!" Haha, tack for kaffet. Det var ju darifran jag kom! Killen panikade och borjade med 5 minuter pa gasa mot Nizzamuddin. Nar han fragade vilket tag jag skulle med sa sjonk mitt hopp till noll. " Oh my god oh my god, that train is never delayed! Always on time." Jaha kande jag, han slappte av mig vid en korsning dar jag vi inte kunde aka hoger. (Jag skulle hoger). Jag tackade honom, han hade satt sitt korkort pa spel for att hjalpa mig eftersom jag inte hade hjalm. Men jag sa att det var kort, ty mitt tag skulle aka om nagra minuter. Han tyckte anda att jag kanske skulle chansa, sa jag bestamde att jag hade ju egentligen inget att forlora. Lyckades hamna i en autori riktigt snabbt och vi var pa vag igen! 19.30 kom jag fram till stationen, men hoppet pa minus gick jag sakta mot ingangen. Vad var det for vits liksom, jag hade ju anda missat taget och nu var jag hemlos och radlos. (Eller hade sakert kunnat slagga hos stackars Linus och Amelie). Gick fram till en man som sag ut att jobba dar, fragade lite defensivt om mitt tag. Typ att "visst har jag missat mitt tag?" Men det, som ni kunnat gissa redan forstas, hade jag ju inte. Jag fick springa for att hitta min vagn och nar jag hade last fast mina vaskor borjade vi rulla. Jag fick minsann mitt mirakel!! Wie! Jag var sa sjukt lattad och glad. Delade "kupe" med nagra thailandska muslimer och vi hade en mycket trevlig pratstund.
Jag vet inte, men for mig var det har riktigt stort! Pa nat satt loser det sig alltid for mig. Sa skont!
Hade ju egentligen tankt skriva om Amritsar, men nu har jag skrivkramp! Haha, detta var ju bara tankt som en inledning.
Hej hej!
Sitter nu i Amritsar, hem for bland annat det gyllene templet. Sikhernas heliga(ste) tempel. Har varit har i snart tre dagar, nu blir det snart Kashmir, men det var ruskigt nara att det inte blev nat Amritsar alls...
Sista dagen i Delhi var minst sagt handelsefull! Jag hade en massa saker att ta tag i, typiskt mig att lamna allt till sista stund. Det var mobiler som skulle fyllas pa, sovsack som skulle lagas, tvatt som skulle lamnas in (och senare hamtas) och framforallt klamma in lite kvalitetstid med Limpan och Amelie. Efter en riktigt stadig frulle pa hotellet, det galler ju att ata sa att det svider for dem nar de tar "ockerpriser" for extrasangen... haha!, sa var det dags att ta tag i all skit. Det gick la helt ok, men sjalvfallet inte sa smidigt som man tankt sig. Sa klockan blev over 15 innan vi kom ivag pa turiststigen igen. Denna gang stod Lotustemplet pa schemat. Jag var ganska stressad, men bestamde mig anda att folja med. Mitt tag gick ju inte forrns klockan 19. Resan ner till templet gick hur smidigt som helst och vi spenderade ungefar 45 minuter dar. Va hemma vid hotellet igen vid 5.30 tiden. Jag vet inte hur det gick till, men jag lyckades som vanligt fa situationen att bli stressig. (Nervosskita och sant... den obligatoriska nervosskiten, skulle kunna skriva en doktorsavhandling om detta fenomen!) Men det var fortfarande lunkan tankte jag nar jag 18.20 fick tag i en autori. Mannen som korde oss till templet sa att det bara tog 20 minuter till Nizzamuddin Railwaystation. Jag skulle bara veta vad jag gav mig in pa...
Efter att ha skallt ut min chaffis for att han satt och chillade och skulle dricka upp sitt the, nar jag satt och vantade i fordonet smastressad. Jag tyckte att han kunde halla ut the't eftersom han anda blast mig pa atskilliga rupees som han kunde kopa nytt the for senare! Han sa att det var lugnt, men till slut for vi anda. 40 min kvar tills mitt tag skulle rulla ut fran stationen. Resan borjade bra, vi cruisade fram i den "indiska helikoptern" som dem sa garna vill kalla sin autori for. Vi kom fram till ett rodljus och det sag bra ut, 30 min tillgodo och min forare sa att det bara var 10 min kvar. (Ma hans tunga ruttna av alla logner!!) Efter att ha suttit i kon i vad som kandes som en evighet, men var sakert bara 5 min. Fragade ifall det var ett rodljus eller en olycka? Nana, sa han... det ar bara ett rodljus och det ar bara 10 minuter kvar. Efter cirka 5 minuter till hade jag fatt nog, jag gick ur autorin och borjade springa med min 3 stora vaskor... sprang sakert en kilometer och var helt slut, men jag hade inte tid att kanna efter for nu var goda rad dyra! Med knappa 20 minuter tillgodo hoppade jag ut i vagen och stoppade en motorcyklist, stackaren sag vettskramd ut. Jag fragade om han kunde kora mig till Nizzamuddin Rly st., men det kunde han inte ty det var inte pa hans vag hem. Men jag lyckades overtala honom att kora mig sa nara han bara kunde. Nu var jag riktigt stressad och jag bad om ett mirakel. Jag bad om att taget skulle vara forsenat sa att jag skulle hinna med. (Lite elakt kan tyckas mot alla andra goda resenarer som va dar i tid.) Vi satte av mot, vad jag trodde var Nizzamuddin. Han, min raddare i noden, drog pa bra och forsokte stoppa alla autoris vi sag for att kunna dumpa av mig pa dem. Med 10 minuter kvar sa kandes det som att han gav upp, ty vi gasade pa pa en stor gata och vi kollade inte pa nagra andra transportmedel langre. Jag tankte, tack gode Gud han kor mig hela vagen. Med 5 minuter kvar borjade jag ana orad dock och jag fragade om det verkligen var vagen till Nizzamuddin.. "oh my god oh my god, you said Nizzamuddin? I thought you said New Delhi!" Haha, tack for kaffet. Det var ju darifran jag kom! Killen panikade och borjade med 5 minuter pa gasa mot Nizzamuddin. Nar han fragade vilket tag jag skulle med sa sjonk mitt hopp till noll. " Oh my god oh my god, that train is never delayed! Always on time." Jaha kande jag, han slappte av mig vid en korsning dar jag vi inte kunde aka hoger. (Jag skulle hoger). Jag tackade honom, han hade satt sitt korkort pa spel for att hjalpa mig eftersom jag inte hade hjalm. Men jag sa att det var kort, ty mitt tag skulle aka om nagra minuter. Han tyckte anda att jag kanske skulle chansa, sa jag bestamde att jag hade ju egentligen inget att forlora. Lyckades hamna i en autori riktigt snabbt och vi var pa vag igen! 19.30 kom jag fram till stationen, men hoppet pa minus gick jag sakta mot ingangen. Vad var det for vits liksom, jag hade ju anda missat taget och nu var jag hemlos och radlos. (Eller hade sakert kunnat slagga hos stackars Linus och Amelie). Gick fram till en man som sag ut att jobba dar, fragade lite defensivt om mitt tag. Typ att "visst har jag missat mitt tag?" Men det, som ni kunnat gissa redan forstas, hade jag ju inte. Jag fick springa for att hitta min vagn och nar jag hade last fast mina vaskor borjade vi rulla. Jag fick minsann mitt mirakel!! Wie! Jag var sa sjukt lattad och glad. Delade "kupe" med nagra thailandska muslimer och vi hade en mycket trevlig pratstund.
Jag vet inte, men for mig var det har riktigt stort! Pa nat satt loser det sig alltid for mig. Sa skont!
Hade ju egentligen tankt skriva om Amritsar, men nu har jag skrivkramp! Haha, detta var ju bara tankt som en inledning.
Hej hej!
Kommentarer
Postat av: Nathalie
Hej Andreas tack för kortet som jag fick utav dig idag. kram
Trackback
